Etiketter

, , , , , , ,

Mamma frukost

                  ”Här var det livat värre”
Min mamma, foto tagit 2009-10-25 kl.11.03 d.v.s. flera timmar efter frukosten.

I slutet av det här inlägget har jag skrivit om hur och till vem man kan klaga vid brister i vården.

År 2004 vid 90 års ålder flyttade min mamma från eget boende till servicehus. Servicehuset som hon bodde på ligger vackert beläget vid en sjö nära Stockholm. Från början var boendet mycket bra. När min mamma blev alltmer dement fick hon även tillgång till en utmärkt dagverksamhet för personer med demens, där även utevistelser ingick.

Men senare år 2008 blev boendet på samma servicehus efter diverse byten av föreståndare  uruselt för personer med demens. 16 anställda avskedades, dagverksamheten försvann, de tidigare utevistelserna upphörde. Utan uppmaning visade det sig att man plötsligt måste ansöka om utevistelse hos biståndshandläggare. Detta gjordes och det bestämdes att min mamma skulle få utevistelse 1 gång/vecka, detta resulterade dock i att hon endast kom ut 2 ggr under 4 månader.

 Mamma i hobbyn

 Nu är det snart jul igen, men var är personalen och alla människor??? 

Min mamma, foto tagit 2009-12-16 kl. 13.50

Även många andra försämringar upprörde mig t.ex. efter det att den trevligt möblerade lägenheten för dagverksamheten försvann fick min mamma frukosten framställd på bottenplanet i en stor trist sal påminnande om en ovanligt tråkig skolmatsal och lämnades därefter åt sitt öde utan personal fram till lunchen och efter lunchen lämnades hon åter ensam fram till 14-tiden.  Rummet benämndes ironiskt nog ”Hobbyn” trots att hobbyverksamheten med arbetsterapeut upphört för länge sedan, Dödens väntsal vore ett mer adekvat namn! Jag hittade henne flera gånger flera timmar efter frukost med haklapp om halsen och ett halvätet grötfat endast i sällskap med en i regel sovande kvinna, se bilden överst. Två gånger hittade jag henne dessutom plaskvåt och helt nersölad, den ena gången med kaffe, den andra gången med saft, flera timmar efter respektive måltid. Larmet fungerade inte heller på bottenplanet, eftersom larmet var knutet till lägenheterna, i min mammas fall 5 tr. upp.  Allt detta påpekade jag – inget skedde!

Det bedrevs vissa aktiviteter för de boende på servicehuset, som dock inte fungerade för personer med demens kombinerat med rörelsehinder. Sittgymnastiken som skedde på samma plan där min mamma satt var den enda aktivitet hon skulle kunnat delta i. Trots detta placerades hon med ryggen mot gymnastiken så jag fick påpeka för sjukgymnasterna att de skulle vända på rullstolen.

Jag mejlade enhetschef och äldreomsorgschef och berättade om hur det var på detta servicehus. På frågan om det inte är olagligt att placera rullstolsbundna ensamma, där trygghetslarmet inte fungerade, fick jag inget svar från någon av dem.

Anhöriga fick på möten uppmaningar att komma med förslag på aktiviteter för förbättrad vård och förbättrad livskvalité – jag kom med massor av förslag på inköp av CD- och DVD-skivor, enkla pussel, spel, kortlekar, barnkorsord, hantlar, bollar m.m. och förslag till personalen med anvisningar på enkla aktiviteter för dementa – ingenting skedde!

Det fanns en TV i den före detta dagverksamheten på plan 5, jag bad enhetschefen att flytta den till bottenplanet där min mamma var placerad vilket hon utlovade. När jag efter c:a ½ år frågade varför så inte skett, fick jag till svar av den obeskrivligt oengagerade enhetschefen att ”ärendet låg hos vaktmästaren”! Personalen för övrigt var vänlig, men vad hjälpte det?

När jag diskuterade det hela med min mammas biståndsbedömare kom vi fram till att demensboende var mer adekvat och skulle vara bättre för henne. För att få detta måste hon demensutredas, med läkarbesök och datortomografi. (Om Fullmakt behövs av anhörig, skaffa denna före eventuell demensutredning, läs mer i Kategorin ”Tips för personer med demens”).  När detta var avklarat, fick jag reda på att man, om man var boende i Stockholm, kunde söka till tre olika boenden.

Det är viktigt välja bra vårdbolag. I ett uppmärksammat fall (DN 2013-07-07) blev en änka krävd av Attendo på 70.000:-, fem månader efter makens död, eftersom mannen som bott på ett demensboende urinerat på golvet och förstört en dörr. Efter att på ett kraftfullt sätt agerat i pressen slapp hon dock betala.
Kommunal äldreomsorg står däremot för liknande reparationer.

Innan min mamma med min hjälp sökte till demensboende läste jag noga på nätet och jämförde. I Stockholm finns mängder av boenden, en del med olika inriktningar (t.ex. religiösa, finsktalande, har djur m.fl.) Jag kan tänka mig att i landsorten är urvalet av boenden mycket mer begränsat. När jag valt ut ett antal demensboenden gick jag på studiebesök och såg ut tre som verkade bra. (Det som jag tyckte var allra bäst slopade jag för de hade en väldigt lång kötid.)
Den exakta kötiden går i regel inte att förutspå, när min mamma fått vänta en tid blev ett boende ledigt på Kampementet på Gärdet 2009-12-31, som vi inte sökt till, men jag åkte dock dit och eftersom jag tyckte det var okej, bestämde vi oss för det. (Vad som är konstigt i sammanhanget är att man måste bestämma sig inom 5 dagar, medan uppsägningstiden på servicelägenheten var på över 3 månader!) 

På det nya boendet för personer med demens var det betydligt mer personal, aktiviteter och anhörigträffar än på servicehuset.

Att jag valt att inte tala om namnet på det Servicehus min mamma bodde på beror på att jag i dagens läge inte har någon aning om hur det är där nu, den dåvarande enhetschefen arbetar inte där heller längre. – På hösten 2011 avled min mamma 97 år gammal.

Till nackdelarna för byte kan ny miljö upplevas som förvirrande.

Flytt är alltid jobbigt, och eftersom hon flyttade från en servicelägenhet till ett enda rum fick hon över en massa möbler, TV och köksutensilier. Som förslag från personalen satte vi först upp lappar i hissar, anslagstavlor och personalrum och sen satte vi ut alla mindre saker, även kläder som hon inte använde utanför hennes dörr. På ett par timmar hade nästan allt försvunnit. En del slängde vi och en del gav vi bort. Stadsmissionen, Myrorna och en del andra hjälporganisationer hämtar fräscha föremål/möbler, men inte allt, kolla först. Har man antikviteter finns ju auktionsfirmorna. Att sälja på www.blocket.se  är en annan möjlighet.

Sedan till kostnaden, själva flytten kanske släkt och vänner kan hjälpa till med. Säng brukar finnas på det nya boendet alternativt kan hyras. Till de dubbla boendekostnaderna som man antagligen får under uppsägningstiden kan behovsprövat bidrag sökas. Slutstädningen kan kanske anhöriga/vänner klara av.

Flytten till demensboendet gick för min mammas del mycket bra. – På det nya boendet hämtades alla boenden från sina sovrum till ett dagrum varje morgon, där det alltid fanns tillgång till personal. Alla åt tillsammans, alla deltog i utevistelse antingen på balkong eller med promenader en del per rullstol. Silviasyster kom på regelbundna besök och gav råd till personal och anhöriga. TV fanns i dagrummet, gymnastik och en del aktiviteter förekom regelbundet där alla som ville fick delta. Så när det gällde min mamma med tilltagande demens var det i hennes fall mycket positivt med flytten.

Vad jag tänkt om det hela i efterhand är att förändringar och besparande ibland måste ske, men då borde ansvariga i detta fall agerat på följande sätt och säga: På grund av besparingar kan vi tyvärr inte längre ta hand om dementa på ett tillfredsställande sätt utan vi rekommenderar att den demente flyttar till annat boende och likaså stå för den dubbla hyran och flytten! 

Om du upplever att ditt eller din anhörigs boende är dåligt med uppenbara brister (och det behöver inte gälla personer med demens) kan du agera på följande sätt, som jag läste om 2013-09-13 i SVT:s anvisningar angående klagomål från privatpersoner:

Att anmäla eller klaga på vården
Flera tittare har hört av sig och undrar vad de kan göra när de är missnöjda med hur gamla på äldreboenden behandlas. Här får du veta vad du kan göra om du upplever att det har begåtts ett fel eller om du vill klaga på vård eller omsorg.”

Klagomål från privatpersoner
Privatpersoner kan inte göra lex Sarah-anmälningar, utan får följa en annan ordning. Om du är missnöjd med vård eller omsorg, bör du göra så här när du klagar:

  1. Berätta vad du tänker och tycker för personalen på äldreboendet, vårdcentralen eller sjukhuset – det som är aktuellt i ditt fall. Då kan du bidra till att göra vården bättre. Om du inte får gehör:
  2. Gå vidare till verksamhetschefen med dina klagomål. Gäller det sjukvård inom ett kommunalt äldreboende eller kommunal hemsjukvård kan du vända dig till medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). Verksamheten är skyldig att utreda vad som hänt och vad de kommer att göra för att det inte ska upprepas. Om du ändå inte får gehör:
  3. Kontakta patientnämnden på din ort. Det är en fristående och opartisk instans, som enligt lag ska finnas i varje landsting eller region. Att anmäla som privatperson
    Om du misstänker brott – misshandel, hot, stöld eller dylikt – så anmäl det till polisen. Det kan handla om att du ser väldigt många blåmärken på din äldre anhöriga, eller att pengar försvinner ur nattduksbordet.
    Har du sett allvarliga brister på äldreboendet eller i hemtjänsten, eller om du inte får gehör för dina klagomål, anmäl saken till IVO. Vem som helst kan göra det.
    En anmälan ska innehålla följande uppgifter:
  4. Patientens namn, adress och personnummer.
  5. Beskrivning av den händelse som anmälan gäller.
  6. När händelsen inträffade.
  7. Namnet på vårdcentralen, sjukhuset, tandläkarmottagningen eller äldreboendet som det gäller.”

Om du inte tar direktkontakt med berörda personer, är det bättre att skriva brev än att mejla, eftersom brev till myndighetspersoner oftast måste arkiveras.

Om inget hjälper, tveka inte, byt boende om det är möjligt!
Det enda jag ångrade i sammanhanget var att jag inte agerade tidigare.

Vårdval eller hälsoval varierar dessvärre i Sverige
Hur vården är organiserad och hur man gör vårdval eller hälsoval kan variera mellan landstingen/regionerna. I seniorval.se står det bl.a. ”Byt utförare – I kommuner där du själv får välja hemtjänstleverantör, äldreboende eller utförare av annan typ av stöd kan du alltid byta verksamhet om du inte är nöjd. Vänd dig till din biståndshandläggare om du vill göra det.”
http://seniorval.se/bra-att-veta/overklagan-och-klagomal

Med andra ord, det verkar inte gå att byta boende i alla kommuner, biståndshandläggare finns inte heller i alla kommuner!

Här kommer några länkar angående val och klagomål på äldreboende
http://www.svt.se/nyheter/sverige/sa-har-gor-du-for-att-hitta-bra-aldreboende
http://www.socialstyrelsen.se/jamfor/aldreguiden/jamfor 
http://www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/?ar=True
…………………………………………………………….

Ytterligare inlägg angående äldreboenden/särskilda boenden: Klicka på den röda texten här under så kommer du direkt dit.

Anpassning av lägenhet för dig som använder rullstol.

Vad göra om maten på boendet upplevs som bedrövlig?

Vad göra vid flytt till äldreboende?

……………………………………………………………………

Annonser