Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

 

Kvinna som med hjälp av sin rollator, som hon hade med på en bussresa från Sverige, klarade av de besvärliga backarna i Siena, foto november 2018.

Att det är många behövande som inte vill skaffa de hjälpmedel och hjälp de har rätt till kan faktiskt bli ett stort problem för anhöriga, vilket många med funktionsnedsättning inte tänker på! Och nu är det faktiskt så att alla människor i Sverige på ett eller annat sätt bidrar genom att betala skatt även indirekt som bl.a. bekostar hjälp och hjälpmedel, så varför inte utnyttja de möjligheter som finns för ett bättre och rikare liv. Ett annat problem är att många inte kommer sig för att flytta i tid till en fungerande lägenhet som man kan ta sig in och ur utanför alltför mycket besvär.

Flera i vår bekantskapskrets som verkligen är i behov av att skaffa sig hemtjänst, färdtjänst, rullator, rullstol och att byta lägenhet gör inte det. Detta tror jag inte bara gäller de vi känner utan jag tror att det gäller för många människor. Man kan verkligen undra varför.
Själv tror jag att det har att göra med missriktad stolthet, att man skäms för att visa att man har funktionsnedsättning, en bra karl reder sig själv och att man inte vill ligga samhället till last eller vara till besvär. Men rent praktiskt blir det oftast precis tvärtom.

Följande exempel tänkte jag skulle kunna ligga till grund för diskussion med anhörig varför det förutom att det är praktiskt för såväl den behövande som för den närstående också visar på vilket sätt det också ger ett roligare och mer kvalitativt liv.

Exempel när rullator skulle behövas: Om en person är darrig, har yrsel, har svårt att bära och svårt att gå längre sträckor så är det mycket praktiskt med rullator. Ganska många använder käpp som stöd, det kan vara bra om käppen är avsedd som reserv om man bara vinglar till vid enstaka tillfällen men det är inte så bra om man riktigt stödjer sig på en käpp eftersom man då kan få snedbelastning på ryggen, gåstavar är i så fall bättre eftersom de ger en jämnare belastning för ryggen. Rullatorer finns i många olika utförande dels större för utomhusbruk även med extra kraftiga hjul för skogspromenader och för att kunna forcera snövallar och dels lättare för inomhusbruk.

En del är rädda för att använda rullatorer på bussar och att de inte är armstarka nog att få upp eller ner rullatorn på bussen, men det brukar inte vara något problem. Det ingår i en busschaufförs skyldigheter att låta bussen ”niga” för behövande. Alla busschaufförer gör inte det automatiskt men det ingår faktiskt i deras arbetsuppgifter, om de inte gör det får man tjoa till och be om hjälp, då brukar det dessutom komma fram någon medpassagerare som hjälper till med att hiva rullatorn upp respektive ner.

När min mamma var i 90-årsåldern och fick besvär med att gå föreslog jag att det vore praktiskt om hon skaffade rullator, det tyckte hon var onödigt, men jag lyckades övertala henne, vilket hon blev mycket tacksam åt så småningom. På det äldreboende hon senare kom till hade hon t.ex. inte klarat sig själv med att komma till kiosken för att handla eller gå till matserveringen.

Jag minns en gång för länge sedan då min man och jag var på utflykt till Vaxholm med min 90-åriga svärmor, efter en trevlig lunch på värdshuset tänkte vi gå på en promenad, det var bara det att efter 100 meter sade min svärmor ”nu orkar jag inte gå längre, nu vill jag sitta”, som tur var hittade vi en stor stenbumling i lämplig höjd som hon kunde få vila sig på, men vad hade vi gjort om vi inte hittat den? Hade hon haft en rullator hade hon kunnat sitta en stund och vilat sig och därefter fortsatt med promenaden! Vad mycket mer praktiskt det hade varit!

Vad som också är praktiskt med rullatorer är att det på många modeller för inomhusbruk finns en bricka man kan ställa saker på om man t.ex. vill förflytta en kopp kaffe. På rullatorer för utomhusbruk brukar det finnas korgar som är praktiska när man är ute och shoppar.

Exempel när rullstol skulle behövas: Om det gäller ett par varav den ena personen har svårt att gå så blir det ofta så att den anhörige också avstår från t.ex. biobesök, teater, museer, promenader shopping och allt möjligt annat för att den som har svårt för att gå inte skall bli lämnad ensam. Också om partnern gör det hen vill göra själv så är det roligare att kunna göra saker tillsammans och få gemensamma upplevelser man kan prata om och diskutera.

Är den i familjen som inte är behov av rullstol ”armsvag”, så finns det förutom lätta hopfällbara rullstolar även lätta elektriska rullstolar. För att lätt kunna lyfta en rullstol i och ur en baklucka från en bil finns hjälpmedel, se: Lyfta hopfällbar rullstol i och ur en bils baklucka 

Min mamma beviljades gratis få låna såväl en behändig hopfällbar rullstol som en rullator, det tyckte såväl hon som hela familjen var väldigt praktiskt och hon kunde hänga med på museibesök, shopping, läkarbesök, hälsa på barn och barnbarn m.m. utan att vara till besvär. (Huruvida behovsprövade får låna hjälpmedel helt gratis eller om man får betala en viss depositionsavgift är olika för olika kommuner).

Ibland åkte min rörelsehindrade mamma och jag tvärbana eller tunnelbana med rullstol, vilket gick alldeles utmärkt, åkte vi med bil kunde vi lätt ta med rullstolen i bakluckan. Buss fungerar också med rullstol, det finns infällbar ramp man kan be busschauffören fälla ut. Till kortare promenader tog vi rullatorn, på långpromenad tog vi i stället rullstolen. Eftersom min mamma ville träna och gå så mycket hon orkade använde hon ofta rullstolen som rullator och gick så långt hon orkade. När hon blev trött sa hon till och då gick vi till närmaste träd eller lyktstolpe som hon kunde hålla sig i för att inte mista balansen medan jag körde rullstolen runt bakom henne så att hon på ett säkert sätt kunde sätta sig ned och sen fortsatte vi promenaden med min mamma sittande i rullstolen.

Exempel på när byte av lägenhet vore ytterst lämpligt. Min man har en släkting som bor två trappor upp, hiss saknas och för att komma dit finns endast en smal spiraltrappa. Han har möjlighet att ta sig därifrån och hem enbart med speciell färdtjänst, som med stort besvär kan förflytta honom, vilket därför inte sker så ofta. De gånger han kommer ut blir nästan enbart till läkarbesök, vänner träffar han mycket sällan numera. Utsikten i lägenheten är åt ena hållet en gata och åt andra hållet en bergvägg, hur roligt är det att enbart stirra på dessa år ut och år in?
Hade han och hans fru, på ett tidigare stadium flyttat till annat boende med hiss eller till bottenplan, hade de haft en helt annan livskvalité. Om man bor i ett hus utan hiss men trivs i område kan man kanske börja med att sätta upp lappar och skriva att man gärna vill byta till en bottenplanslägenhet. (Det finns ganska många som inte gillar att bo på bottenplanet med ev. insyn.) Tänk då på hur mycket enklare det skulle vara att kunna använda en rullstol, manuell eller elektrisk och komma ut när man så önskar! Ev. insyn får man väl då hellre stå ut med och skaffa tunna fördragsgardiner.
Ett annat tips om man inte har så pass god ekonomi att man kan köpa sig en mer praktisk lägenhet är att på ett så tidigt stadium som möjligt ställa sig i bostadskö om man bor på ort med bostadsbrist.

Själva flyttade min man och jag till annat boende när vi vari 60-årsåldern och trots att vi då inte hade några krämpor var vi ändå noga med att hitta en lägenhet med hiss stor nog för rullstol och en lägenhet som det går att ta sig runt med rullstol. För egen del har vi ännu inte behövt någon rullstol, men det var praktiskt för såväl min mamma som moster som båda var rullstolsburna men ändå lätt kunde besöka oss vilket de inte skulle kunnat i vår tidigare lägenhet i vars hus det fanns en pytteliten hiss.

När det gällde min moster var det väldigt enkelt för henne att komma och hälsa på oss, det var bara att ringa boendet där hon bodde samt till färdtjänst. Resan kunde hon göra själv och resan till oss tog bara c:a 30 minuter med färdtjänst, skulle vi hälsa på henne och åka kommunalt tog det halva dagen med c:a 3 timmars restid. På det här sättet kunde hon hälsa på oss ofta, hade vi måst besökt henne hade hon inte fått så många besök.

Vad som också är trevligt för hela familjen är att kunna åka på semester tillsammans också om någon familjemedlem är rullstolsburen. På de flesta flygresor brukar det gå alldeles utmärkt att ta med såväl lättare manuella som lätta elektriska rullstolar. På bussresor måste man fråga i förväg, enstaka rullatorer eller lätta rullstolar brukar inte vara något problem. Vad som däremot kan upplevas som ett problem och irritera samtliga bussresenärer är om en person har svårt att gå och samtliga får vänta på denna i varje gathörn.

Att man inte skaffar färdtjänst om man behöver det och blir berättigad till det är för mig obegripligt. Måste man anlita taxi eller anhörig varje gång man måste handla, göra läkarbesök, eller göra något annat man vill göra blir det antingen dyrt eller till besvär för någon annan.

I en konstförening där min man och jag är medlemmar sedan c:a 30 år träffas vi varannan vecka och går ut och äter lunch tillsammans ibland i samband med en konstutställning.
En av medlemmarna som tidigare deltog regelbundet har nu en sjukdom som gör att hon har mycket svårt att förflytta sig och mycket sällan har deltagit och när hon kommit så har det tidigare varit med vanlig taxi. Jag har frågat henne varför hon inte ansökt om rullstol och färdtjänst, men inte fått något vettigt svar. Hade hon det kunde hon antingen kunnat komma med färdtjänst och äta lunch med oss varje gång vi träffades eller så kunde någon av oss hämta henne med rullstol åka kommunalt och ta med henne på konstutställningar. Nu efter flera år när hon äntligen har skaffat sig färdtjänst har hon blivit så dålig och orörlig att hon ändå inte kan hon ta sig någonstans och det är väl synd? Under flera år har hon som jag tycker alldeles i onödan fått ett mycket begränsat och inskränkt liv och sällan kommit ut.

Ett exempel på motsatsen. På en lunchrestaurang jag var en gång såg jag två kvinnor som var rullstolsburna som kom med var sin färdtjänsttaxi. De åt lunch och verkade ha mycket att prata om och hade det verkligt trevligt. Efter drygt en timme kom respektive färdtjänst och hämtade dem igen för hemfärd åt var sitt håll. Kanske de träffades så här varje vecka, vilken bra idé!

Hur man gör för att bli beviljad hjälpmedel, se:
https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Hjalpmedel/Artiklar/Att-fa-ett-hjalpmedel/

Angående hörselnedsättning
Något som också är mycket vanligt är att personer inte skaffar/använder hörapparat när de behöver det. Det kan ju framför allt bli mycket irriterande för omgivningen som blir tillfrågad ”Vad sa du” eller att missförstånd sker i onödan. Vad man skall göra åt det förutom att tjata är jag inte helt klar med, kanske man får börja med att mima utan att använda rösten som i Tv-serien ”Fawlty Tower” så att personen verkligen märker att hen har hörselnedsättning.

När det gäller TV och att höra dåligt i en familj där övriga hör bra vet jag två bra tips, dels att sätta på text-tv när sådan finns och dels att skaffa hörlurar kopplade till TV:n som den som hör sämre kan använda. På så sätt slipper övriga familjemedlemmar lyssna på störande uppskruvad TV. 

PRAKTISKA RÅD
Det är inte särskilt konstruktivt att tjata om att personer behöver hjälpmedel, så jag har följande tre förslag:
1
. Föreslå någon rolig/intressant aktivitet och om ni t.ex. bor i Stockholm skulle ni kunna säga: ”Nu när Nationalmuseet är nyöppnat vore det väl roligt för dig att besöka det? Om du hade en liten rullstol (manuell eller elektrisk) då skulle vi kunna åka dit med färdtjänst eller kommunalt, tycker inte du att det skulle vara roligt?”
2. Låta den hjälpbehövande läsa detta blogginlägg och komma med synpunkter.
3. Titta på följande förslag av Liria Ortiz och låta den hjälpbehövande skriva ner sina synpunkter på ett papper.

I DN 19-01-04 fanns en artikel av Liria Ortiz som heter ”Pappa är multisjuk men mamma vägrar ta emot hjälp utifrån”. Artikeln handlar om en syskonskara som bor flera timmar bort från föräldrarna. Deras pappa är sjuk och kräver mycket omvårdnad och medicinsk behandling i hemmet. Mamman beklagar sig mycket över sin jobbiga situation men vill inte ta emot hjälp från hemtjänst och hemsjukvård.

Rådet i artikeln var att föräldrarna tillsammans själva utan inblandning från anhöriga skulle skriva upp vad som är bra i nuläget respektive vad som är mindre bra med att inte ta emot någon hjälp i hemmet och att vad de skrev ner inte skulle leda till något beslut utan bara vara till en vägledning för att de själva skall veta hur de vill ha det. Vidare skulle föräldrarna skriva upp vad de oroade sig för och vilka svårigheter det skulle medföra om de skulle få hjälp i hemmet och till sist skriva ner vad som skulle kunna vara bra om de i alla fall fick hemtjänst och hemsjukvård.
Detta tillvägagångssätt skulle kunna så ett frö och öppna nya perspektiv för föräldrarna.

Läs gärna hela DN:s artikel: https://www.dn.se/arkiv/insidan/pappa-ar-multisjuk-men-mamma-vagrar-ta-emot-hjalp-utifran/ 

Sammanledningsvis. Jag tycker självklart inte att människor som inte behöver hjälpmedel skall skaffa sig hjälpmedel bara för att ha för eventuella kommande behov! Om någon som har svårt att förflytta sig och inte själv vill skaffa och använda de hjälpmedel som hen behöver eller om man i hemmet är i behov av hemtjänst eller hemsjukvård gäller det för anhöriga att hjälpa till med operation övertalning för att personen skall få ett rikare och mindre inskränkt liv och inte bli till en verklig belastning för eventuell sammanboende helt i onödan.

När det gäller att flytta till en mer funktionell bostad brukar den största stötestenen vara att det är jobbigt och besvärligt att flytta, men finns det då anhöriga eller vänner som erbjuder sig med att hjälpa till med flytten så underlättar det!

 

Vyn från Toscana är ett exempel på vad kvinnan överst på bilden kunde få uppleva tack vare att hon var förståndig nog att ta med en rullator på sin bussresa!
…………………………………………………………………..