Etiketter
Aktiviteter, Anhörig, Avlastning, Äldreboende, Demensboende, Ensamhet, Korttidsboende, Omsorgsboende, Särskilt_boende, Servicehus, Vårdboende
”Det är de små detaljerna som gör det” En film om framtidens demensvård, utifrån ett förbättringsarbete vid Ånge kommuns demensboenden. Filmen visar några av gruppboendet Utsiktens förbättringsidéer. Jan 20,2015
………………………………………………………………………..
INNEHÅLL
1. BAKGRUND TILL ATT PERSONER PÅ SÄRSKILDA…. …. BOENDEN UPPLEVER ENSAMHET
2. VAD MAN SOM ANHÖRIG ELLER VÄN KAN GÖRA FÖR ATT FÖRBÄTTRA SITUATIONEN
….a. Komma med egna förslag till verksamhetens förbättrande
….b. Förslag på samordning av aktiviteter
….c. Göra en aktivitetsbok
….d. Låta de boende hälsa på er i stället
3. FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER
4. HUR VÄLJER MAN ÄLDREBOENDE?
5. TIPS PÅ ORGANISATIONER SOM KAN HJÄLPA TILL MED AKTIVERING
6. INTERVJU FRÅN ETT ÄLDREBOENDE & SKRIFT FRÅN SOCIALSTYRELSEN
………………………………………………………………………..
1. BAKGRUND TILL ATT PERSONER PÅ SÄRSKILDA…. ….BOENDEN UPPLEVER ENSAMHET
6 av 10 människor med äldreomsorg besväras av ensamhet, det visar en rikstäckande undersökning från Socialstyrelsen. 2019-09-25
Se: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7307284
När det gäller särskilda boenden för personer med stort vårdbehov finns oftast ett gemensamt vardagsrum med matplats, där det finns möjlighet att träffa andra personer och kunna samlas för eventuella aktiviteter.
Ett servicehus är ett mellanting mellan eget boende och äldreboende, ofta finns där restaurang och kafé som serverar frukost, lunch och middag. Dessutom brukar det finnas gemensamma lokaler med möjlighet att umgås med andra boende och kunna samlas för eventuella aktiviteter.
Allt detta låter väldigt bra, men i praktiken fungerar det sällan så bra som man önskar, till stor del beroende av kostnadsskäl med därtill följande personalbrist, vilket i sin tur bidrar till få aktiviteter, få tid till pratstunder och utevistelser.
Eftersom populationen av äldre ökar, men dessvärre inte personalen på särskilda boenden i samma utsträckning så tror jag inte att ensamhetskänslan för de boendena kommer att minska i framtiden utan snarare tvärtom.
Jag tycker att det är helt naturligt, om personer som kommer till ett nytt boende med personal som är för dem helt främmande, känner sig ensamma och utelämnade. Om personen som flyttar dit har en livskamrat kanske hen av olika orsaker inte flyttar med, eller om hen tidigare haft ett stort umgänge som till det nya boendet sällan kommer på besök, kan omställningen bli väldigt svår. Är personen dessutom demenssjuk eller om personen är blyg eller inbunden och därigenom saknar initiativförmåga att skaffa nya kontakter, så blir ju livet mycket trist och innehållslöst med dagar som känns mycket långa. Detsamma gäller för sängliggande på särskilda boenden, de kan ju av naturliga skäl inte gå runt och knyta kontakter. Många sängliggande kanske bara har TV som förströelse och mycket få tillfällen till att prata med någon. Läs gärna artikeln längst ner på sidan från P4 Örebro om Hasse som lämnas ensam på sitt äldreboende.
En annan grupp som oftast blir understimulerade är de som är på avlastning för sina närstående. Själv känner jag en kvinna som är på avlastning en vecka/månad och hon säger att det finns absolut ingenting att göra, själv är hon halvsides förlamad och klar i knoppen medan de övriga som bor där är demenssjuka och går inte att kommunicera med.
………………………………………………………………………..
2. VAD MAN SOM ANHÖRIG ELLER VÄN KAN GÖRA…….. ….FÖR ATT FÖRBÄTTRA SITUATIONEN
a. Komma med egna förslag till verksamhetens förbättrande
Här är det lite skillnad på om personen bor på ett servicehus eller t.ex. på ett demensboende. På det sistnämnda brukar de boende hämtas till de aktiviteter som finns medan de som bor på t.ex. ett servicehus mer eller mindre själva skall ta initiativet att delta i aktiviteter om sådana finns. Saknar personen initiativförmåga eller är oföretagsam kanske hen inte kommer sig för att göra något alls, det kan därför vara bra om någon vän eller anhörig de första gångerna följer med så att personen känner sig mer bekväm med att delta i fortsättningen.
Är det ont om /saknas aktiviteter, vänd dig då till den som har hand om verksamheten och kom med egna förslag. Det behöver inte vara något omvälvande, det kan gälla småsaker som inte är dyra men kan göra det trevligare för de boendena, som att tänka på att TV och musik anpassas efter de boende, att plocka fram ett pussel och böcker som kan intressera flera, att om tid finns baka något tillsammans och att överhudtaget prata med de boende. (På t.ex. min mammas demensboende placerades hon och en annan äldre kvinna varje dag framför TV:n med ofta sportprogram påslaget, det var inget någon av dem som var intresserade av sport, kanske personalen var det – jag föreslog därför byte av kanal och köpte några DVD-skivor bl.a. Vi på Saltkråkan att sätta på som alternativ, som flera boende verkade gilla.)
