Etiketter
Aktiviteter, Demens, Demenssjuk, Gå ut, Promenera, Rollator, Rullator, Vägran
Rullstolspromenad i Keukenhof Holland
När det gäller demenssjukas vägran att skaffa hjälpmedel eller vägran till aktiviteter får man ofta ta till andra knep än övertalande och argumenterande. Mina erfarenheter om demenssjuka kommer i huvudsak från min demenssjuka mamma och moster.
Exempel gällande aktiviteter: Om jag sa till min mamma. ”Det är så vackert väder i dag vill du inte komma ut på en promenad” eller om jag frågade om hon ville delta i någon aktivitet fick jag alltid svaret nej. Detta tyckte jag var väldigt konstigt eftersom hon innan hon blev demenssjuk älskade att promenera och göra olika aktiviteter som att resa, sy, baka, pyssla, lyssna på musik m.m. Därför fortsatte jag i stället med att säga: ”Det är så vackert väder, nu tar vi en promenad” och så hjälpte jag henne på med kläderna, tog med rullatorn eller rullstolen som hon kunde ta till om hon blev trött. När vi sen kom hem frågade jag i stället om det var trevligt med promenaden och fick alltid svaret – ja!
Detsamma gällde andra aktiviteter som jag visste att hon brukade gilla, jag plockade fram t.ex. målarfärg, bakingredienser eller något annat som hon brukade tycka vara roligt och då satte hon i regel i gång med aktiviteten. Jag testade en gång med pussel som jag visste att hon tyckte var fånigt när hon var yngre (hon sa alltid varför klippa sönder en tavla och sen sätta ihop den) men att lägga pussel gillade hon inte heller när hon blev demenssjuk, så det tog jag inte fram i fortsättningen.
Exempel gällande att inte vilja ha hjälpmedel: När min mamma började gå sämre skaffade hon sig en käpp, precis som hennes mamma hade haft när hon levde. Att stödja sig på en käpp vet jag att det inte är så bra, man kan lätt få sned belastning på ryggen, dessutom glömde hon käppen ofta i matvarubutiker och på andra platser. Jag föreslog att hon i stället skulle skaffa sig en rullator, vilket hon tyckte var fullkomligt onödigt. Jag rådgjorde då med vårdcentralen och en arbetsterapeut och beställde tid och sa till min mamma (inte frågade) att nu har vi fått tid för att prova ut rullator och då följde hon snällt med. Hade hon inte gjort det hade jag tänkt ta fram en nödlögn och säga att ”doktorn har sagt att du måste skaffa en rullator”, men det behövde jag inte göra. Så småningom kom min mamma att älska sin rullator efter att först ha tränat hur hon kunde bromsa den. Hon sa senare när hon flyttat till äldreboende, ”jag skulle inte kunna klarat mig att komma till matsalen eller kiosken utan den”. Dessutom tyckte hon att det var praktiskt att kunna hänga en korg på rullatorn om hon hade något att bära och att sätta sig på den och vila om hon blev trött under en promenad.
Summan av kardemumman när det gäller envisa personer med demenssjukdom: Fråga inte i förväg eller argumentera om ni märker att ni alltid får nekande svar utan gör vad ni tror är bäst för personen och testa. Skaffar man t.ex. ett hjälpmedel som rullator eller rullstol kan man alltid lämna tillbaka hjälpmedlet om det inte kommer till användning. Plockar man fram bakingredienser, målarfärg, garn, nål och tråd eller något annat material man tror personen är intresserad av och personen inte vill göra något är det väl inte värre än att man plockar bort det och testar med något annat. Om jag och äldreboendets personal hade tillmötesgått min mammas nekande gällande promenader m.m. hade hon inte kommit ut ur huset där hon bodde i c:a 10 år och inte heller deltagit i några som helst aktiviteter!
…………………………….
Apropå promenader finns inlägg som handlar om Promenader & utflykter i Sverige även lämpliga för rullstol & barnvagn, samt om rullstolspromenader i Vasaparken, Bergianska trädgården och Långholmen i Stockholm, se: https://handikapptips.wordpress.com/category/aktiviteter-vid-funktionsnedsattning/rullstolspromenader/
………………………………………………………………………..
